utsträcka

sträcka (räcka, spänna, tänja) ut (sträcka ut) En biskop utsträcker högra handen såsom att ge välsignelse.

• "Vid bergets fot utsträcker sig slätten Jesreel med sina fruktbara fält."
• "Berzelius, vars ryktbarhet utsträcker sig över hela den bildade jorden."
• "Envåldshärskaren utsträcker sin makt även över kyrkan."

Orddata hämtas från Språkbanken SALDO och Svenska Wiktionary. Senast uppdaterad: 24 januari 2026.