upphöra

(intransitivt) ta slut, sluta, nå sin ände, sluta existera En människa som har dött har upphört att leva.

• "Utförsäljning pågår eftersom affären skall upphöra."
• "Vi skulle uppskatta om gnisslet kunde upphöra."
• "Du måste gå till tandläkaren om du vill att tandvärken skall upphöra."

Orddata hämtas från Språkbanken SALDO och Svenska Wiktionary. Senast uppdaterad: 24 januari 2026.