Inga synonymer hittades.
(historiskt) den särskilt lagstadgade fred som i det medeltida Norden rådde vid tinget till skydd mot våld, hot eller andra störande handlingar under tingets gång för att säkerställa rättstryggheten, vars överträdelse kunde leda till stränga straff Att dra vapen under tinget sågs som ett allvarligt brott mot tingsfriden.
Orddata hämtas från Språkbanken SALDO och Svenska Wiktionary. Senast uppdaterad: 24 januari 2026.