(vapen) föremål (lagom tungt och ofta med inte enbart avlångt) som ökar armens och handens slagförmåga, avsett att utdela slag med; handvapen avsett för närstrid och som kräver direktkontakt med målet för verkan (i motsats till projektilvapen för närstrid såsom hagelvapen och elchocksvapen) 1859: Kungl.
Orddata hämtas från Språkbanken SALDO och Svenska Wiktionary. Senast uppdaterad: 24 januari 2026.