förlora

(intransitivt) få ett negativt resultat /gentemot en (vinnande eller segrande) motståndare eller motpart som får ett positivt/ (inom exempelvis en tävling, (väpnad) konflikt eller tvist) Hon som fick ett minuspoäng förlorade damfinalen i taekwondo mot sin motståndare som vann med 1–(-1).

• "Spelmissbrukaren förlorade stort på hasardspel och fick stora spelskulder."
• "Danmark som förlorade kriget 1658 påbjöds att avträda Skåne,"
• "Blekinge och Halland till svenska riket."

Orddata hämtas från Språkbanken SALDO och Svenska Wiktionary. Senast uppdaterad: 18 januari 2026.