Inga synonymer hittades.
(mänsklig) kroppsställning som minimerar kroppens rumsliga utsträckning genom att höft- och knälederna är kraftigt böjda (med knäna inte långt från bröstet eller hakan) och armarna är belägna tätt intill kroppen (såsom ett foster i livmodern i slutet av graviditeten eller som en reaktion på frusenhet, kraftig rädsla eller smärta) Användning: Ordet används oftast om barn och vuxna människor som intar denna ställning t.ex. vid vila och sömn, inte minst när de är frusna (eftersom ställningen minskar värmeförlusterna till omgivningen), eller vid kraftig rädsla eller smärta, ibland som en försvarsmekanism för att skydda huvudet och bålens framsida.