Inga synonymer hittades.
person som förför 1805: Uppfostraren, första sången: Försvinne och den tid, då listen, i förening / Med slöjad sinlighet, ger rökverk utan mening, / Och, lik en mirthöljd orm, förförarn, lömsk och kall, / Tillber Gudinnans nåd — och ler åt Qvinnans fall.
Orddata hämtas från Språkbanken SALDO och Svenska Wiktionary. Senast uppdaterad: 18 januari 2026.