Inga synonymer hittades.
(språkligt eller stilmässigt) sätt på vilket en berättelse (t.ex. i form av en bok eller film) förmedlas, med avseende på upplägg, innehållsmässigt fokus, perspektiv och förhållningssätt, känsla och ton, språklig komplexitet och utsmyckning, stilvärde, uttryckssätt och ordval etc. (inte sällan som en egenskap hos en författare eller filmmakare) 1993 (2 juli): Lynchs svartsynta debut (DN): I den apokalyptiska grundläggs tydligt Lynchs bruk av ett personligt präglat bildspråk, symbolmättad berättarstil och bisarrt persongalleri. 2006 (7 april): Skruvad ”Romeo och Julia”-historia (Aftonbladet): Suzanne Ostens skruvade berättarstil fungerar fint i den här charmiga och rörande berättelsen. 2006 (22 nov): En bok om en bok (GP): Det finns något tungt, mångordigt och omständligt över Funkes berättarstil, och det tar flera hundra sidor innan någon egentlig spänning bryter in. 2016 (3 juni): ”Pärlemorknappen” (SVT): Guzmáns personliga och allvarliga, på gränsen till pretentiösa, berättarstil leder mig tryggt över denna märkliga filmkonstruktion. 2020 (28 okt): Advokaten som skriver böcker om de straffade (SvD): Novellen, berättelsen eller reflexionen passar hans raka och drivna språk, hans koncentrerade berättarstil.