öronbedövande

med mycket hög ljudstyrka (eventuellt så hög att man inte kan höra något annat eller att det är skadligt för hörseln) Publikens vrålande blev fullkomligt öronbedövande när idolen kom ut på scenen.

• "På grund av den öronbedövande larmsignalen var vi tvungna att använda gester för att kommunicera."
• "En öronbedövande åskknall fick Lina att hoppa till så hon nästan tappade balansen."

Orddata hämtas från Språkbanken SALDO och Svenska Wiktionary. Senast uppdaterad: 24 januari 2026.